Hope not

Idag mina vänner har jag sett någon som inte alla får chansen att se, men inte alla vill se. Ett lik!
En människa som varit död i cirka fyra timmar, hennes hud var halvkall och hon var blek och under den bleka huden var hon blå. Alltså det är verkligen inte som man föreställer sig. Dom sätter en stor krage under hakan på halsen så att inte käken ska falla ner.Usch. Kommer drömma mardrömmar inatt. huhu
Och när vi stod där så berättade dom hur hon dog, vad kragen var till för, deras rutiner osv. Så tar hon bort kragen och käken faller ner, alltså liksom, Faller ner. Och jag skriker ju till och hoppar upp i taket. Typ tror att hon är wannabe jesus och återuppstår. Asså. Det hade kunnat vara jag som låg på den båren nu. 
Okej, det är en gammal dam som har dött och jag sitter och säger att jag blev rädd. Pytt. Ursäkta. Vila i frid. 
Fick sen följa med till förvaringsrummet och lämna kvinnan, typ rummet före sista steget. Som är vaktmästarens uppgift att föra kroppen till nästa steg. Jupp, vaktmästaren får ta hand om liken. Det trodde ni aldrig va?!
I förvaringrummet var det obehagligt kallt och bara ett rum man helst inte är i.
Dit går jag helst aldrig mer. Så då får jag hoppas på det då. Så får hoppas att alla stannar vid liv.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback