Hur risigt känns inte det här då, sitter, eller snarare ligger och bloggar från en sjukhusdator och bara längtar hem. Har legat här sen halv elva på torsdagskvällen.
Och nu är klockan snart halv tio på lördagskvällen och på dom här två dagarna har jag hunnit fått kanske 2liter morfin, 1liter kolmonoxid, 1 liter annan sorts morfin, 4 liter dropp, 20 tabletter alvedon, 10 tabletter diklofenac och sju stygn på höger nedersida av magen.
Har som sagt opererat bort blindtarmen om ni inte fattade det, men någonting blev lite fel det är därför jag fortfarande ligger här och jobbar på mina liggsår. Jobbar på att få magen att fungera som den ska, fungera utan dropp och med mat. Utan mat i två dagar är himla jobbigt mina vänner. Man känner sig som ett litet barn igen som får sova med mumintrollen som har rynkor under ögonen för att dom ler så stort. Och ligga och kolla på hästar innan man somnar av morfinet. Sedan vakna mitt i natten av att morfinet inte trivs i kroppen. Och vaknar till att kolla på hästposters på väggarna. Ligger på barn, som man tydligen gör tills man blir 18 år. Trodde jag inte faktist tills jag vaknade av babyskrik och fick syn på barbapappa. Annars mår jag fint. har nyss ätit en halv kycklingsallad som jag just och pass fick behålla. Åt kanske lite för fort. Men det var det värt. Fan vad gott med mat alltså. har just pratat med jenny, jonte, markus och mathilda. Nu ska jag be om en värktabett luta mig tillbaka i den supersköna sjukhus sängen och se never back down som jenny kom med tidigare idag. puss